Idag har jag varit ute och övningsgått med bästa Nathalie. Det gick bra, jag menar, jag kan ju ta mig framåt, det är inte det som är problemet. Ibland när jag tröttnar på att koncentrera mig går det nästan ganska fort (eller i normal promenadfart iaf) men då går jag med knät böjt hela tiden, varpå jag blir helt sned i kroppen eftersom vänstra sidan blir kortare än den högra. Det jag har fått i uppgift att göra av sjukgymnasten är att sträcka ut hela benet och gå på hela foten, vilket är förvånansvärt jobbigt faktiskt. Jag tror jag fuskade lite hela tiden, för det är så svårt att räta ut benet ordentligt, det tar stopp och gör ont.  När jag övningsgår hemma har jag faktiskt kryckorna som stöd, men det kan jag ju inte ha utomhus heller, hur skulle det se ut?Under promenixen lyckades jag dessutom med att få benet att vika sig åt fel håll två ggr, då hugger det till och känns som att jag ska ramla. Nåväl, några fler promenader så ska det nog gå prima ballerina! :) När jag börjar jobba får jag väl springa runt med läkemedelsvagnen som stöd hela dagarna (; När jag kom hem och satte mig ner kände jag verkligen att jag vart ute och gått, jag var skittrött i leden och när jag var stilla stelnade benet direkt. Så nu sitter jag och sträcker ut det (ytterligare en övning från sjukgymnasten) med en kudde under foten samtidigt som jag pressar knät neråt. Snart dags för mina knäövningar igen dessutom, jag är en duktig patient!

När jag och Nathalie var ute ringde en herre från okänt nummer med världens härligaste dialekt. Som han som var med på parlamentet igår, i röda laget tillsammans med Olle Sarri, så lät han. Han ringde från en budfirma och undrade om jag skulle vara hemma mellan fyra och fem, för någon hade skickat blommor till mig. Till MIG, BLOMMOR! Jag blev ju überhispig och ville gå hem direkt, så vi lunkade snällt tillbaka igen, funderande på vem som skulle skicka blommor till mig. Vi funderade på om det kunde vara mamma (alltid första tanken, trots att hon aldrig gjort nåt sånt annars), eller kanske en vän som ville skicka krya på dig blommor, eller, en hemlig beundrare som i veckor velat uppvakta mig men som inte vågat ta mod till sig! Jag har ALDRIG fått ett blommor av ett bud tidigare, så det var ju typ det bästa den här veckan tror jag! Eller, okej, det bästa efter att få slippa kryckorna.

Det visade sig att blombuketten var från mitt jobb! Jag har verkligen världens bästa jobb med helt underbara arbetkollegor och chefer. Utan tvekan den bästa arbetsplats jag haft, jag hoppas på att bli kvar länge och längtar tills jag börjar jobba igen! :) Tack för blommorna underbara MAVA!

Förövrigt har jag inte strategiskt ställd kryckorna i bakgrunden, jag såg dem inte förren jag laddade upp bilden, men det var ju fint att dom fick vara med på ett hörn.

Det blev nog en lite för lång promenad, satan så stelt mitt knä är nu och det har svullnat upp igen :( Jag kan inte alls böja på det lika långt som innan och stäcka på det kan jag ju nästan glömma. Suck. Nästa gång får det bli en betydligt kortare promenix. Nån som vill gå på en extremt kort promenad och en betydligt längre pratstund imorgon så är det bara att höra av sig :) Jag har te! (och Gevalia, men som pulverkaffe).