Ikväll var pappa snäll och hjälpte stackars lilla invalido (mig) att handla lite och hämta min cykel. Eftersom jag ramlade på jobbet så stog ju såklart cykeln kvar där. Utanför jobbet satt jag snällt kvar i bilen och kikade efter cykeln men såg den inte riktigt. Jag frågade pappa om det kunde vara den tredje cykeln, det såg ut som det iaf. Pappa har hämtat min cykel flera gånger förut och vet mycket väl hur den ser ut, därför litade jag på honom att hämta cykeln medan jag adresserade kuvert till försäkringskassan (hur duktigt lät inte det?). Så pappa packade upp cykeln på pakethållaren och hoppade sedan in i bilen och sa "Det var inte den tredje, det var den fjärde." Jag tror såklart då att han har haft ögonen med sig, men icke. Väl hemma hos mig skuttar jag före på min kryckor för att öppna dörren för pappa. Då ser jag att det inte alls är min cykel...