Jag har dock inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker än. Helt klart kul och en del jäkligt svåra partier, men jag har svårt för att det är tecknat. Känns inte så skräckinjagande när fienderna ser ut som små nallar med svärd liksom. Ibland har jag kommit på mig själv med att tänka "Gud vad bra det här skulle vara om det vore den gamla grafiken". Känns lite som ett barnspel nu.

Något som inte tar bort barnspelskänslan är ju att man får på tok för mycket hjälp, både småskaligt och storskaligt. Som exempel på småskalig hjälp kan jag väl ta bomberna. En blå markering visar exakt vart bomben kommer landa när jag kastar den, sjukt irriterande. Back in the Ocarina of time-days fick man minsann kämpa för att få bomben på rätt plats i en halvtimme eller nåt (speciellt på Death mountain, jävla sten att aldrig gå sönder).

På storskalig hjälpnivå finns till exempel "stone of truth"-stenen på Skyloft som visar exakt vad man ska göra med hjälp av en liten film, spåmannen på marknaden i Skyloft, eller Fi som är Links lilla hjälpreda ist för Navi/Talt/Midna och allt de har hetat. Fi är SJUKT dryg, hon säger till om ALLT. I början hoppar hon t.o.m. fram och påpekar att man måste ta vägen frammåt när det bara finns en väg att ta. Efter tre tempel hoppar hon fortfarande fram och påpekar att man behöver en nyckel för att komma fram genom en låst dörr. När man börjar få slut på liv så säger hon till en att man behöver fler hjärtan (som om det irriterande "low-life"-plingandet inte vore nog). GAAAH! HÅLL KÄFTEN FÖR FAAAAN! Ååååh, jag saknar Navi... och Midna, hon var grym.

Okej, nu ska jag dra de sista tråkiga sakerna, sen är jag klar med att klaga: Templen är alldeles för korta, det är svårt att ta sig från en plats till en annan och alla olika platser är byggda litegrann som labyrinter, vilket är lite irriterande. Börjar dock komma ifrån det nu när jag kommit längre in i spelet.

Men det finns ju såklart bra saker också. Själva storyn är jättebra, väldigt kul att de gör något helt annorlunda. Jag väntar hela tiden på vad som kommer härnäst och kan inte förstå att jag ägnar tid idag till att SKRIVA om spelet ist för att spela det. :P Jag tycker om de nya karaktärerna och raserna. Att spela med Wii motion plus är jäkligt kul, man måste verkligen tänka på vad man gör. Enkla fiender blev plötsligt jättesvåra, innan man insåg att man måste lista ut om fienderna ska slås horisontellt, lodrätt eller diagonalt med svärdet. En hel del kluriga gåtor så man får använda hjärnan lite också. Skyloft är riktigt nice för en sån som mig som älskar att prata med karaktärerna i spelet och göra massa minigrejer. Sjukt kul att flyga runt på en gigantisk fågel till olika öar. Och även om templen är små och allt är tecknat så är det fortfarande inte enkelt direkt.

På det stora hela så tycker jag om spelet väldigt mycket, men det är ju inte direkt i Ocarina of time-klass som är det bästa spelet ever. Twilight princess slår också Skyward sword rätt rejält. Skyward sword är helt enkelt för litet (än så länge, vad vet jag, det kanske kommer massa mer längre fram), känns lite som Majoras Mask. Fast ändå helt annorlunda från Majoras Mask förstås...

Hmm, med tanke på att jag känner typ fem personer som tycker om Zelda och ungefär en av dem som faktiskt läser min blogg (Anneliee!) förstår sig på det jag skrivit är ett oerhört kul inlägg för er andra. Sorry för det, men jag måste ju få nörda mig, det är faktiskt MIN blogg. :P Nästa inlägg ska handla om min julhelg med Nathalie ist, promise.